Om mig

Lena Nestius

Skygglappar och kastanjetter.

Kom hit, kaffe görs, jag tänker här och bor här.

Vi är trådändar och frön. Jag är ord och ofållade broderier.

Missbelåtna fötter, okammat hår. Vita tänder.

Kaniner elefanter och hundar, ordboken och sylådan. Inte skrinet.

Jag bygger världar, syr historier.

Du kan hälsa på..

Berättelser och sagor, det som hänt eller kunde hända.

Det sådda gror och sak läggs till sak, i ateljén och i trädgården. Skrot och korn.

Hemligt, gömt och dolt. Genom staketet ser vi varandra.  Lever vi.

Smöret är glömt på diskbänken och mjölken hinner surna.

Gardinen släpper igenom, hjärtat syns i ögonvrån.

Barnen har lärt sig att gå och gick, de kom tillbaks och blev fler.

Hundar tränar och är vänner och åldras och går bort, nya kommer.

Vänner. Gamla, nyanserade. Och begagnade.

Dockor & nallar, söner & älskare.

Det blir som jag gör det.  Verkligheten är en chimär. Kom, jag syr en kaninvän.

I min fågelholk, mitt kaninhål.

Mitt bo där blomsterlönnen lutar sig mot fönstret efter solen, och dammet virvlar upp från diktsamlingen när hon visar sig.

Där drömmar vävs och sys fast.

Som i ett dockskåp, öppet åt bara ett håll.