workshop

PLANKET 2017

Moi

Vem är jag?

Det är det jag går och funderar på. Södermannagatan Gotlandsgatan Borgmästargatans backe ner.

Det här gillar jag.

Det här gillar jag inte.

Och tyngden då?

Massan.

Så att det känns. Får stor betydelse.

Så det blir fysiskt.

Det ska kännas i kroppen. 

Som att åka slalom. Tunga pjäxor rörliga ben.

Att dansa. Att krama hårt.

Ibland lätt som av en strykning med ett pekfinger.

Som att älska. Mycket ibland. Nästan inget alls en annan gång.

Att bottna.

Veta vad man håller på med. 

Gå till botten. Sjunka. Sjunka in.

Veta vad man vill tillföra. Vilka avtryck man vill göra.

Närhet. Känna djupt.

Att få krypa nära. Gå in i en annan. Gå in i en annan värld.

Vet inte om jag flyr eller illa fäktar men staden och dess innevånare gör mig flyktbenägen. Och ger mig hemlängtan.

Men det samma gör ensamheten.

Kontraster.

Och bägge är beroende av varandra för att jag ska fungera.

Längta bort. Längta hem. Leva eller låta dö.

Och alla gråskalor däremellan.

Bosse sjunger ”Dansa på din grav”