DÉLAISSÉ Abandonediobarra ”husen”

DÉLAISSÉ
Abandonediobarra

Byggde en by till jul av pepparkaks och saltdeg. På kul, som alltid. Sen placerade jag husen på urrivna ritblocksidor som jag inte skulle spara. Ett ganska stadigt papper som såg gammalt trist och nött ut. Så husen med bränt socker inte skulle kladda ner bottenytan som bestod av en stor gammal tågrälsteckning. Den har funnits med i tidigare utställningar och jag gillar den.

Sen fotade jag.

Nu skulle husen fraktas till min studio och så försiktigt som möjligt lyftas bort. Upptäcker då orden på bottenpappret och börjar läsa saker jag skrivit för länge sen. Destruktiva texter fyllda av frågor om livets mening, min mening, alltets mening.
Formuleringar om mitt självförakt som människa konstnär mamma hustru partner och vän.
På undersidan av varje hus finns texten skriven i blyerts. Som en grund liksom. Torpargrund plintgrund pålgrund krypgrund..
Häpnar över min förtvivlade text om min trasiga själ och min trasiga kropp. Och då blev alltihop med byn annorlunda. För mig.
Jag tror husen bilderna objekten handlar om det lika mycket som det jag vill att det ska handla om…
Att bygga upp mig, se vad som håller och vad som sen rasat.
Fundament.
Det man ska stå på.

Nu får ni titta på alltsammans. Vare sig ni vill eller ej. Det är jag och ändå inte.
Det kan vara nåt helt annat och det hoppas jag att det är, men jag ville ändå berätta vad som hände och kom fram när jag rev byn.

Jag, arkeologen.